Fördjupning: Smärtsystemet
Akut smärta uppstår om hjärnan bedömer att en påverkan utgör ett hot och att vi behöver skydda oss. Smärtans funktion är att motivera oss till att komma undan eller minska det som orsakar smärtupplevelsen. Ta en titt på bilden nedan som illustrerar en vanlig skadehändelse i ett normalt smärtsystem.
Gör vi illa stortån så alstras en signal från en känselkropp i tån = skadereceptor. Den reagerar i detta fall när den påverkas mekaniskt i sammanstötningen med stenen. Från skadereceptorn förmedlas en signal som elektrisk impuls via en nerv till ryggmärgen för omkoppling och så vidare till hjärnan. I hjärnan tolkas signalen och blir kanske till en smärtupplevelse. Bara kanske för det är inte alla skadesignaler når fram till vår medvetenhet. De kan också bearbetas och filtreras bort på sin väg genom ryggmärgen eller i hjärnan, innan de blir medvetna. Det är endast om hjärnan tolkar situationen som ett hot, som en smärtupplevelse tar form – det börjar göra ont – och då är budskapet: se upp, skydda dig!
All den inkommande information från kroppen bearbetas snabbt och oftast på en helt omedveten nivå. Enkla exempel från smärtforskningen visar hur omedvetna faktorer påverkar smärtupplevelsen: En försöksperson utsätts för en smärtstimulering och samtidigt tänds en röd lampa eller en blå lampa. När den röda lampan är tänds upplevs smärta starkare än när den blåa är på. Det beror på att den röda färgen förstärker upplevelsen av hot – en varningssignal! I samma typ av experiment har dålig lukt också visat sig förstärka smärtupplevelsen – lukt kan ju vara ett tecken på ohälsosam miljö, farliga bakterier.
Smärtupplevelsen påverkas av den situation du är i. Du har säkert upplevt gånger där det är först när du ser blod som du förstår att du har skadat dig. Du kanske har varit i full färd med något annat som krävt full uppmärksamhet, kanske snickrat eller snittat med vassa verktyg och fått ett ytligt skärsår. Hjärnan har gjort bedömningen att situationen inte var hotfull eller farlig.
Till och med vid svåra olyckor eller skador i krig kan det vara så att smärtan får träda i bakgrunden – därför att andra sensationer och handlingar är ännu viktigare för överlevnaden och dominerar situationen. Smärtan kan då uppkomma senare när man befinner sig i säkerhet.
Hjärnan försöker hela tiden förutsäga vad som händer och vårt behov av skydd. Därför blir smärtupplevelsen en sammanvägning av skadesignalering från kroppen och hela situationen inklusive minnen (se bilden intill).
Och det är då trygghet, oro, erfarenhet med mycket mera kommer in: Hur vi mår för tillfället eller vad vi har för erfarenheter av liknande händelser påverkar. Erfarenheter som: ”Det brukar gå över fort!” eller ”Jag vet hur jag ska lindra” ger större trygghet och en positiv förväntan som kan dämpa smärtupplevelsen. Kunskap om smärta minskar smärtkänsligheten! Det blir lättare att stå ut med en smärta som vi känner igen, när vi vet vad den betyder och vi vet är att den inte är en signal om en akut fara.
Om vi däremot känner oss otrygga, inte förstår varifrån smärtan kommer och vad den kan leda, så förstärker nervsystemet skadesignalerna. Det samma gäller om vi har tidigare negativ erfarenhet av ett smärtproblem.
Vi känner till en del faktorer som kan öka smärta och smärtkänslighet såsom dålig sömn, depression och en hel del annat. Det lilla utsnitt av den större bilden radar upp en del sådana vanliga faktorer som gör smärtsystemet mera ”lyhört” för signaler från kroppen. Rent fysiologisk sker det genom att nervsystemets förmåga att dämpa (illustrerad med den blå pil i bilden) inkommande signaler minskar. Därvid blir skadesignaler kraftigare och till och med normala kroppssignaler såsom tryck från åtsittande kläder kan nu uppfattas som obehag eller smärta.